Hur vanligt är egentligen rasism och hur jobbar man för eliminera det från samhället? Vi frågade våra läsare vad deras uppfattning är. Kajsa Svensson, utbildare av acceptans av olikheter, delade även hon med sig av sina tankar kring ämnet.
Bild: Sho Shibuya #blackouttuesday
I veckan gjorde vi på redaktionen av hOurs en undersökning om rasism. Syftet var att veta vilken relation magasinets läsare har till det. 800 personer blev tillfrågade och 140 av dem svarade. Resultatet blev som följande:
Har du någon gång själv erfarat rasism gentemot dig själv?
Ja: 33%
Nej: 66%
Har du någon gång bevittnat någon typ av rasism?
Ja: 88%
Nej: 12%
Hur ofta kommer du i kontakt med omedveten rasism?
(Med omedveten rasism menas rasistiska saker, tex. skämt, som inte är direkt riktade till att kränka någon)
Varje vecka: 27%
Varje månad: 35%
Varje år: 10%
Aldrig: 28%
Att utläsa av undersökningen har alltså majoriteten av hOurs läsare bevittnat rasism och ofta omedveten sådan flera gånger per år.
Vi frågade även läsarna om vad de tror är bästa sättet till att motverka rasism i samhället och ett vanligt svar var att vi måste sluta jämföra oss med varandra. Många svarade även att utbildning kring kulturer, etnicitet och acceptans skulle kunna vara en lösning.
Rollspel - ett sätt att skapa förståelse
Vi beslöt oss för att prata med Kajsa Svensson, Vd för Interact competence, samt föreläsare och workshop-ledare på Göteborgs Universitet. Hon jobbar dagligen med att undervisa elever, lärare, företag och organisationer om hur vi måste acceptera våra olikheter för att få förståelse för varandra. Tidigt i intervjun poängterar hon dock hur hon själv som svensk kvinna inte vill ta talen från dem som faktiskt är drabbade av rasism, utan att hon endast kan prata utifrån hur hon jobbar för ett mer jämnlikt och integrerat samhälle. I samband med detta nämner hon även hur hon inte tror att det är självaste utbildningen i sig som är viktig, snarare när människor möts i utbildning och på arbetsplatser och skapar positiva relationer till varandra.
— Det är svårt att som en vit svensk person förstå sig på rasism då man har inte varit utsatt för det själv. När vi har workshops och föreläsningar försöker vi därför istället få deltagarna att finna något i sina egna liv som kan jämföras med känslan av utanförskap.
Kajsa Svensson menar att det är enklare att sätta sig in i en annan människans situation om man utifrån sina egna erfarenheter kan finna en relaterbar koppling. Till exempel om man någon gång har känt att man inte fått sin röst hörd eller blivit behandlat på ett visst sätt på grund av någon annans fördom om en.
Hur lär ni sedan era deltagare att applicera denna igenkännande-faktor i praktiken?
— Genom rollspel. Deltagarna skapar olika situationer och får agera därefter. På så sätt får dom själva uppleva och samtidigt öva sig på hur dom sedan kan agera om dom hamnar i en situation där dom eller någon annan blir orättvist behandlad. Många minoritesgrupper önskar sig civilkurage av sina kollegor. Därför är det viktigt att öva på att säga ifrån när någon blir utsatt för medveten eller omedveten diskriminering.
Det lilla blir stort
Orättvisor i samhället är vanligare än vad folk tror, säger Kajsa Svensson och syftar på att det nästan har blivit till vardag att vissa uttryck,- och agerande-sätt får tar plats på exempelvis arbetsplatser.
— Det kan vara en sak som att det alltid är en och samma person som får det sista ordet, eller att någon skämtar om hur man förut sa n-boll istället för chokladboll. Personen som själv sa det kanske inte tänkte på det som särskilt dumt, men i det stora hela kan det ha vart just den kommentaren som var droppen.
Kajsa Svensson ber mig att sätta mig in i situationen som svart.
— Tänk dig om du varje dag får höra en kommentar som påpekar att du skiljer dig från dom flesta. Den som säger det en gång uppfattar det som en liten grej men för den som får höra många småkommentarer upplevs det som ett utanförskap.
Därför tycker Kajsa Svensson att det är allas ansvar att tänka efter en extra gång innan man säger eller gör något, likt som det är allas ansvar att säga till om någon gör fel. Hon avslutar med att tipsa om Salem Yohannes, konsult inom mänskliga rättigheter med speciellt fokus på jämlikhet. Även Salem Yohannes utbildar inom ämnet och är bland annat skaparen av den omtalade föreläsningen "Don't touch my hair". En föreläsning som Kajsa Svensson nämner att alla borde ta del av. När intervjun är slut skickar Kajsa Svensson även en länk till en video där Salem Yohannes pratar om mikroagressioner. I videon skildrar hon vardagsrasism och direkt rasism samtidigt som hon tar upp flera personliga upplevelser och erfarenheter.
Comments