Från att ha bott ute på gatan, blivit inspirerad av folket som gått på gatan, till att ha gjort konst på gatan och nu ha butik på gatan. Ali Davoodi är 43 år, men "25 år i skallen" om han själv får bestämma. Han började som flykting från krig och utanförskap, men är nu en kreatör som tycker samhället behöver fler utmaningar.
— Jag går förbi ett ställe, möter ett problem och ser en möjlighet. Jag knackar på dörren och säger ”Jag har en kaka, vill du smaka?”.
Ali Davoodi gillar inte att bli fotad. Han vill inte bli känd för en bild han tagit på sig själv, utan istället bli ihågkommen för det han skapat; hans konst som speglar saker han mött i vardagen.
Det är tisdag eftermiddag och solen skiner över Göteborg, till och med nästan lite för mycket. Man bländas så fort man tar av sig glasögonen. Tack och lov finns det lite skugga på Kyrkogatan där vi har bestämt träff med Ali Davoodi på det lilla italienska cafeét Bar Centro. En plats där han hänger så ofta så att han till och med kan gå in bakom kassan och lämna sin disk.
— Bar centro är ett ställe jag jobbar från. Dom brukar säga ”nu syns vi om en kvart”.
Men jag har en regel, jag får bara dricka två kaffe per dag. Därför blir det en utmaning när jag kommer en tredje gång. Vad ska jag beställa då när jag inte kan ta min klassiker Macchiato?
Ali Davoodi är som ett med gatan. Hans röda jeansjacka och hans pärlhalsband som fångar solljuset, hade ett kvarter bort utmärkt sig, men här smälter det in. Majoriteten av personerna som går förbi uteserveringen har en unik stil och man ser hur Ali Davoodis ögon dras till alla färgglada och mönstrade plagg.
— Jag blir inspirerad av folket. Till exempel av den där blå klänningen och dom där 80-tals axelvaddarna. Inspiration finns överallt, det gäller bara att öppna ögonen. Tänk bara vad jag kan göra för projekt med det.
Ali Davoodi har skapat många projekt, allt från butiken "Miksajo" till modemässan "Fresh Fish" och "Art Made this" - konst på gatan skapat av kvinnliga konstnärer.
"Jag vet inte vad jag vill bli när jag blir stor"
Hur skulle du beskriva ditt jobb?
— När folk frågar mig vad jag jobbar med kan jag ibland säga att jag jobbar på exempelvis ICA, bara för att jag inte vill förklara mitt jobb. Jag vill inte prata om mig själv, stå i fokus, jag vill istället höra vad andra har att säga. Alla människor har historier och mitt jobb är att flirta med det och skildra det genom konst.
Hur kom det sig att du gled in på det spåret?
— Jag ville egentligen bli dansare och skådis, men när jag sa det blev jag kallad fjolla. Jag saknade stöd från min familj. Istället valde jag att få utlopp för min kreativitet på andra sätt och jag började därför söka lösningar i utmaningar. Men om jag ska säga vad jag jobbar med så vill jag säga allt. Jag jobbar flytande genom alla branscher och vet egentligen inte vad jag vill bli när jag blir stor.
Du nämnde att du behöver få utlopp för din kreativitet, på vilket sätt?
— Jag tror faktiskt att alla är kreativa. Till exempel, om du glömt av din kompis födelsedag så börjar du genast leta efter något i ditt hem som du kan göra till en present. Skillnaden är att jag väljer att jobba med det. Jag söker regnbågens väg till skatten genom att ta mig an problemen.
En konstnär som Ali Davoodi blir väldigt inspirerad av är Aiww. "Han ställer dom obekväma frågorna med sin konst".
"Covid19 kan vara en tankeställare för alla"
Ali Davoodi har en trasslig bakgrund. Han har flytt från krig till Sverige, blivit misshandlad, och bott på gatan. Men trots det önskar han inte sig en annan historia, för honom är det nämligen människans bakgrund som är det som är fint. Han tycker att alla ibland borde sätta sig på en "google maps karta" och "zooma ut" för att få perspektiv på sitt eget liv i förhållande till världen. Det får honom att våga misslyckas.
— Allt som formar oss är bra. Jag har lärt mig att allting ont har med sig något gott. Det ger oss en chans att tänka om och tänka nytt. Vi alla har ju den där mobbaren inom oss som försöker stoppa oss, men jag har ju bara ett liv och och då vill jag utmana mig till max. Hur kan jag bli bättre?
Hur gör man något negativt till något positivt ?
— Vetements började med att driva med konsten och blev ett mode-märke. Acne tog ett väldigt negativt laddat ord och gjorde det till något positivt. När jag gjorde mitt första uppdrag "Fresh Fish" hade jag inga pengar, men jag ville marknadsföra det. Istället för att då betala 16 000 kr för ett halvt uppslag i en tidning så fick jag dem att vilja skriva om mig.
Ali Davoodi berättar om hur han vände sig till Textilhögskolan i Borås. Han bad dem att sy upp 400 kjolar som han skulle sätta upp på gatan. Något som var så pass uppseendeväckande att tidnignarna skulle vända sig till honom för att göra en intervju, istället för att han själv skulle kämpa för att få ett uppslag.
Från sin väska tar Ali Davoodi upp ett nytt skissblock. Han öppnar upp det och bläddrar lite slarvigt igenom dem första sidorna. Det är svårt att urskilja vad hans teckningar verkligen föreställer, men han förklarar hur det är en skildring av den pågående pandemin, en utmaning som får hela samhället att leta efter nya lösningar.
— Om vår ekonomi går åt helvete, då måste vi fråga oss själva "behöver vi alltid det här som vi dagligen konsumerar".
På vilket sätt jobbar du med covid19?
— Jag började skissa för att ta reda på vart viruset kom ifrån. Hur gör man en jobbig grej till en intressant grej? Samtidigt började jag se kopplingen mellan viruset och ballonger. När man pratar om covid19 så pratar man även om skydd och barriär, något som ballongen kan symbolisera.
Är det inte läskigt att skapa konst av ett så pass känsligt ämne?
— Jo, men jag säger som Nelson Mandela "Antingen så vinner jag eller så lär jag mig". Att våga misslyckas är hemligheten. Det finns en liten Ali och en stor Ali. Lilla Ali håller handen i stora Ali och säger ”du klarar det här. Det ordnar sig.".
Ali Davoodi avslöjar hur vi redan i höst kommer få ta del av hans projekt som bygger på en spegling av ballonger och pandemi. Han säger att han vill överraska, få folk att säga "WOW" när de ser det, därför får vi inte se mer av hans arbete än de få skisser han visar upp.
Några av Ali Davoodis projekt.
Bild ett, två och sex - Miksajo // Bild tre - Angelica Lucaci's verk // Bild fyra - Lisa Ömans verk // Bild fem - Sixten Sandras verk
"Självklarhet är överskattat"
Visst att alla kan vara kreativa enligt Ali Davoodi, men alla har inte kapacitet till att använda sig av sin kreativitet i praktiken. Speciellt inte när man lever i ett samhälle där var dag är sig lik. Ali Davoodi tar caféet vi sitter på som exempel.
— Om man hade tagit en bild här idag och jämfört det med en bild som var tagen på samma plats för ett år sedan, så hade man inte sett någon skillnad. Däremot om man hade jämfört två bilder tagna på en annan plats i världen så hade man nog inte ens riktigt känt igen sig.
Ali Davoodi fortsätter att prata om hur man får träna sitt öga för att lära sig att kunna urskilja skillnader. Han förklarar hur många idag är vana att få allting serverat till sig, att man slipper söka efter budskapet själv då det redan finns att googla upp. Människans sökande är något som han tycker att man borde hedra, för det är det som gör en persons syn och uppfattning olik den andres. Det är olikheten som gör konst unikt.
— Jag gjorde ett imaginärt hål för Wallenstam i golvet i Victoriapassagen. Dom sa att jag skulle sätta en skylt för att visa hålet, medan jag undrade varför. Hålet skulle ju vara konst. Om det hade stått en skylt som pekade på det och sa vad det var så hade ju inte dom som gått förbi börjat fundera och undra. Man vill ju beröra och om alla ser allt, så kommer det inte sticka ut. Nu väcker det iställlet intresse hos dom som är nyfikna.
Hur lär man sig att se konst då?
— Genom att stänga av allting. Tillexempel inte vara på sociala medier. Det gäller att använda det på rätt sätt. Man måste ha med sig att det krävs extremt många bilder bara för att få en bra och att det alltid finns en historia bakom. Gå ut på gatan istället, där möter du livet och döden på riktigt.
Ali Davoodi avslutar intervjun med att berätta om hans resor till Marche i Italien. En liten by där han alltid får inspiration. En del människor skulle kanske bara se soporna som skräp som står på marken, men Ali Davoodi ser soporna som konst och den vackra miljön där bakom. För vad gör man egentligen på en plats där inget fungerar och vad händer när det inte får plats mer sopor på gatan? Det är utmaning som kräver både en lösning och kreativitet.
När intervjun är slut tar Ali Davoodi våra tomma kaffekoppar och går i vanlig ordning in till disken bakom kassan.
— Vi syns om en kvart igen, säger barristan.
— Snarare om fem minuter. Nu har jag ett till möte på plats här, svarar Ali Davoodi.